Ett av Skottlands få 1700-tals destillerier grundat 1790. Det ligger i Northern Highlands ganska nära det betydligt mer kända Glenmorangie. Destilleriet används som en av inspelningsplatserna för den härligt underhållande filmen ”Angel’s Share” regisserad av Ken Loach. I dag tillhör det gruppen Inver House Distillers som också äger Old Pulteney, Speyburn, Knochdhu (An Cnoc) samt Balmenach. Det är en av de större spelarna i den skotska whiskyindustrin med en produktionskapacitet på nästan 13 miljoner liter per år. Balblair är ett charmigt destilleri, som öppnade sitt besökscentra 2012, och ligger alldeles intill den förr så livsviktiga järnvägen. Det känns väldigt traditionsbundet och har länge varit ett av få destillerier som buteljerade sin whisky enligt vintage principen. Glenrothes i Speyside är ett annat, men båda destillerierna har nu övergått till att buteljera whisky som är åldersbestämd. Balblair är tyvärr svår att köpa i Sverige i dag då de valt att inte lansera sig på Systembolaget. De anger att de inte kan konkurrera med de låga priser som finns i Sverige i dag. Deras prisbild för en 15-årig whisky skulle hamna på drygt 800, medan det i dag finns flera 15-åringar i segmentet 400 – 500 kr. Förvisso är dessa nedvattnade till som värst 40 % men ändå enormt prisvärda. Whisky vi provade på vår resa 2014 var en vintage 1997, som jag köpte på destilleriet sommaren 2013, med en alkoholstyrka på 46 %. En klassisk buorbonlagring utan de klassiska tonerna. Den är typiskt Balblair, mild och behaglig men utan någon större finess. Vaniljtonerna är väldigt bleka och sötman nästan noll, banan och gröna äpplen saknas också. I eftersmaken en ganska tydlig ekbeska. Inte den bästa Balblair jag provat, får endast 7 poäng.
