Benromach är Speysideområdets minsta destilleri, om man bortser från det ganska nyetablerade gårdsdestilleriet Ballindalloch. Det grundades 1898 och kom så småningom att tillhöra Diageos stora stall. 1983 var det ett av de många destillerier i detta stall som ljöt destelleridöden och lades ner. Det var i finanskrisens spår som Diageo tvingades att lägga ner flera av sina destillerier, bland dem kultdestillerierna Port Ellen och Brora som ju nu skall öppna igen, men även Benromach, Dallas Dhu, Banff, Glenesk, Glenugie, North Port, Glenlochy och St Magdalene lades ner. I Inverness stängdes två, Glen Albyn och Glen Mhor, av de tre destillerierna och redan 1985 stängdes det sista, Millburn. Benromach är dock lite unikt i och med att det har öppnats igen. 1993 köptes det av den oberoende buteljeraren Gordon & Macphail från Elgin och började åter producera 1998. Redan från början bestämde man sig för att inte försöka efterlikna den gamla spriten utan sätta en egen touch på den nya. En anledning var givetvis att Diageo monterat ner och transporterat bort all gammal utrustning när det köptes 1993. G&M fick helt enkelt börja från scratch. 2012 gjorde vi en s.k. vertikalprovning då vi testade fem olika buteljeringar från destilleriet. Alla fick höga poäng mellan 8 och 9.
